Press "Enter" to skip to content

Dokumentation söndag

Det sociala löftet – Hur skapar vi ett nytt, inkluderande ”vi”, och vart ska vi?

Under en paneldiskussion samtalade representanter från olika gräsrotsrörelser i Sverige om hur de kan samverka, och om hur en sådan samverkan skulle kunna se ut.

Erfarenhetsrunda

Kerstin Brandelius från Sollefteå Framtidens Akutsjukhus berättade om hur de lyckats mobilisera en stor massa men också fångat upp mycket av det engagemang som föddes i protesterna mot nedläggningen av flera akutsjukhus i Ådalen. Hon menar att deras tydliga budskap, praktisk verksamhet och inkluderande arbetssätt lyckats skapa en rörelse. Utöver det faktiska behovet av fungerande och tillgänglig vård i Västernorrland vill rörelsen kämpa för en annan typ av vård, där vårdtagarnas behov, inte ägarnas vinster står i centrum.

Ung i Sverige har nyligen avslutat en drygt 60 dagar lång sittstrejk. Det hela startades av några eldsjälar som satte sig på Mynttorget, utanför riksdagen i Stockholm. Strejken växte snabbt till en massrörelse som spred sig till flera städer och skolor. Enligt Mahmod, en av initiativtagarna till sittstrejken, har rörelsen från början drivits av afghanska ungdomar och fått stöd från civilsamhället. Det breda stödet sittstrejken fått vill Mahmod se mer av i andra samanhang.

Ort till ort är ett två år gammalt nätverk som försöker ena kamper i olika förorter under gemensamma nämnare. Initiativet växte fram ur kampen mot utförsäljningar i Alby vars engagemang Steven och de andra initiativtagarna till Ort till ort ville ta vara på. Många sociala kamper i olika lokalsamhällen tenderar att bli ganska isolerade vilket Steven menar missgynnar deras egentliga mål.

Rörelsen Black Coffee föddes 2015 ur en frustration över Sd:s framtåg. Black Coffee är en separatistisk fikarörelse vars syfte är att lyfta afrikan-svenskars frågor och ta plats i det offentliga rummet. Araia berättar att Facebook varit väldigt viktigt för att skapa tillgänglighet för afrikan-svenskar över hela landet. Han menar att de framöver ska försöka vara tydligare med att de är en politisk rörelse med klass som grund.

Stockholms sopgubbar är en utom-facklig rörelse som funnits i flera decennier. Tanken är att organisera soparbetare för att tillsammans förbättra arbetsvillkoren. De har under många år kämpat sig till ett lönesystem och en arbetsmiljö som är ganska bra. När sopåkarna i somras motsatte sig Reno Nordens önskan om att genomföra nyckelinventeringar hotades representanter för facket av både företagets och svenskt näringslivs representanter. Efter många års intern bildning har Stockholms sopgubbar en relativt hög medvetenhet.

Tillsammansskapet är ett förbund som samlar folk i lokalsamhällena. Där arbetar man mot splittring, för sammanhållning, jämlikhet och lika villkor. Aktiviteten utgår främst från de medverkandes önskningar och behov.

 

Var kan vi hitta gemensamma grunder?

Fransisco från Stockholms sopgubbar att alla i panelen möter en gemensam fiende – ett system som är uppbyggt för att förtrycka oss alla. I Black Coffe försöker de politisera de individuella frågorna och problemen och på så sätt öka klassmedvetenheten hos folk. Kerstin från Sollefteå menar att folket måste börja gå samman och sätta press på politikerna nu. Hon menar att den representativa demokratin är ett bra system men att det idag skapats för stor distans mellan de folkvalda och folket.

Katja Reitz från En annan vård är möjlig menar att alla i panelen kämpar för lika villkor, bara på olika sätt. Det liknar alltså traditionell facklig kamp där de olika sociala grupperna kan liknas vid olika branscher. Hon menar att det är av yttersta vikt att hålla de här rörelserna partipolitiskt oberoende och självorganiserade.

Mahmod från Ung i Sverige instämmer i att alla i panelen kämpar för sina rättigheter och att ingen ska behöva leva utanför det sociala skyddsnätet. Att förlora sina rättigheter drabbar inte bara de direkt utsatta grupperna, utan väldigt många fler.

I Stockholms förorter upplevs det att samråd och andra demokratiska verktyg inte uppfyller sina syften då besluten ofta redan är beslutade av politiker. Vi förväntas brinna för demokratin vilket blir svårt när vi i praktiken inte har så stor inverkan på den. Tillsammansskapet menar att vi finner gemenskap i att tillhöra grupper som ofta ställs mot varandra. I media lyfts detta fram av ekonomiska argument, vilket är konstigt då Sverige är rikare än någonsin. I Sverige ökar den ekonomiska ojämlikheten snabbast i hela Europa. De kritiserar också den massiva privatiseringsvågen, privat ägande försvårar inflytande och demokrati markant.

 

Vad skulle ni behöva för stöd för att lyckas med era kamper?

Ort till ort anser att människor som inte ställer upp för andra utan t.ex. försöker ta kamper för hyresreducering själv med sin hyresvärd bör betraktas som en sorts strejkbrytare. Vi måste alltså återupptäcka ett kollektivt tänkande bland folket.

Vi behöver massdemonstrationer kring sociala frågor. Strejker och kamper inspirerar andra grupper i samhället. Att visa praktisk solidaritet med andra rörelser är väldigt viktigt.

Tillsammansskapet vill organisera de oorganiserade. De vill väcka engagemang genom att politisera vardagen. Av erfarenhet möter en mostånd från makten när ens egen makt blir för stor. Därför måste vi stötta varandra, politikerna och eliten kommer inte stötta oss.

 

Har vi en gemensam fiende?

De som medvetet tar beslut som missgynnar folkets önskningar och behov är den gemensamma fienden.

 

Sammanfattning sista samtalssessionen

Vi pratade migration i Europa ökande marginalisering av arbetarklassen, faktum att MR och stadsliga rättigheter begränsas, hur vi kan stötta varandra internationellt och även internationella plattformar bortom gränser och städer. Nätverk. Faktum att vi måste börja bli mer offensiva mer än att bara försvara de gamla rättigheterna från tidigare generationer. Kampen ska gå nedifrån upp, även inom våra egna organisationer.

Symposium 17 – 19 nov, commons and cities, där vi kommer att prata om styrning av städer municipalism, dialektisk demokrati och delaktighet. Glada om ni kan komma och ansluta och fortsätta att arbeta med vår internationella plattform, Neapel.

Först av allt möjligheten att kännas igen och förstås av många, behovet att gå samman i grundläggande funktioner tjänster, skolor, vård, pensioner och gå samman och inte välja bara en kamp. Hitta ett gemensamt språk. Vi har samma fiende. Vikten av politiska historier att känna igen och bekräfta. Och ett socialt löfte liknande det fackliga. Vikten av att bryta lagar, fokus på MR. Vikten att arbeta som spindlar som förenar olika rörelser. Som har en uppgift att ta kontakt och be om hjälp. Eller existera just som spindlar. Olika frågor som vi kan gå med i, tex bostadsfrågan som vi borde ansluta till. Vikten att inte bara fascisterna eller SD de enda som är kritiska mot samhället. Viktigt att vi vågar vara det också.

Vår kamp vi måste förstå varandras metoder. Sopgubbarna, de gav inte upp. Vikten av våra taktiker, vi får inte missa viktiga detaljer, sopgubbarnas kamp, gav inte nycklarna. Det var en stor sak, det förstod inte alla. Krokodilerna…Utbyta erfarenheter, vi borde ses oftare, inte bara byta telefonnummer, vi måste ses nästa månad inom 3 månader. Vi behöver platser är vi kan ses. Använd 44:an. En gemensam kalender så att vi kan stämma av så inte saker krockar. Att gå på varandras manifestationer och uttalanden. Dela kunskap om hur vi kan ta makten. Inte bara protestera. Exempelvis, bostäder, vilka exempel kan man ta från kooperativen? Allmännyttan? Kan vi komma in i deras organisationer? 2 juni blir anarkistisk-bokmässa.

Du kan inte säga att en kamp är viktigare än den andra. Vi ska inte fokusera på valet, demokrati ska utövas varje dag. SD borde inte få makt, det är ju inte bara SD längre, de anpassar sig. Det finns i vårt samhälle. Majoriteten tycker att systemet är ok men inte politikerna, det är lättare att hata en person än ett system. Vi borde börja kritisera systemet. Folk för svinner med systemet blir kvar. Forumen som har direktdemokratin, de är inte inbjudande mot allmänheten, klädkoden och jargongen får inte folk att känna sig bekväma. Vad är gemensamt i kamperna? Det är brist på makt, det borde vi enas kring. Det borde vi prata om. Även utifrån feministiskt och antirasistiskt perspektiv.

Valåret. Det är ett hot mot våra kroppar och rörelser. Den politiska debatten handlar så mycket om konkurrens och kriminalisering. Hur populistisk politik är utan ordentlig bas, utan ideologi, vår tredje väg att stå emot det är att presentera något som har ett riktigt värde. Samhället i Europa går två vägar, antingen nationalism eller ge makten till etniska grupper, de andra sätter dem i händerna på EU eller bilaterala avtal.
Den tredje vägen måste vara demokrati som självorganisering, och mer delaktighet och det sociala ansvaret. Vi har olika roller vad vi kan göra inom dessa roller.